Som ett brev på posten

31 maj, 2016 — 4 kommentarer

 

För ca drygt fyra veckor sedan började jag försöka att sakta trappa upp löpningen. Hälsenan kändes bättre. Började med att springa några korta, lugna rundor varannan dag. Sedan la jag på någon km åt gången. Ganska snabbt så var jag uppe i 20 km. Det var underbart att glida runt i mitt långpass spår med vårsolen som sällskap. Jag såg sommaren framför mig, fylld av löpning.  Varvade löpningen med en del cykelintervaller och tempopass. Fortsatte även med styrketräningen, där jag mest kör knäböj, chin ups (ibland verkar det kallas pull ups, får ingen rätsida på det där. Iaf, handflatorna vända bort från kroppen), bänkpress och marklyft. Fyra riktigt bra övningar, som man kommer långt med om man gillar att styrketräna.
Som sagt, jag kom ganska snabbt upp i 20km passen. Kanske för snabbt. För sen kom ett brev på posten. Jag ville första inte öppna det. För jag visste vem det var ifrån och jag visste vad det gällde. Men jag hade inget val, det var bara att läsa skiten och mycket riktigt det var ifrån Monsiuer Hälsena. Merde!

”Hej David, vad kul att du kommit igång med löpningen igen. Jag vet ju hur mycket du älskar att spring runt och så. Vet inte om jag sagt det redan, men grattis till NYC Marathon. Förstår att du är nöjd. Men jag antar att även den upplevelsen börjar falna och bli ett minne blott. Och att du har svårt att, så att säga, leva på gamla meriter. Det förstår jag, herregud New York marathon är ju nästan ett år sedan nu ha ha. (Förlåt mig för att jag skrattade sådär, menar inget illa). I alla fall, David jag har full förståelse för att du nu vill vidare mot nya mål. Jag har förstått att du planerar att springa Stockholm Marathon? Kul för dig. Verkligen. Och då vill du väl slå till med en riktig dundertid kan jag tänka mig, som du kan skryta med på bloggen din. Ja, jo jag har läst din blogg. Den är… ja som sagt den har jag läst. Stort tack förresten för att du nämner mig så ofta. Känner mig riktigt hedrad att vara den som blir omnämnd kanske mest av alla. Men det känns som om du tappat stinget lite grann på bloggfronten. Det har ju gått mer än fyra veckor sedan du skrev något… Kolla på LG Skoog, han dundrar ju in inlägg på inlägg. Med kvalité dessutom. Det du!
I alla fall, du vill mot nya mål och imponerande tider. Och kanske till och med kunna leverera spännande blogginlägg? Vad vet jag. Men nu är det så här David – och jag vet att du kommer bli sur och gnällig och kanske börja gråta – men jag har inte lust att vara med längre. Jag vet inte vad det är men jag känner mig sliten och funderar på att ta en lång semester. Nu tycker du säkert att jag är självisk, och kanske är jag det. Men ibland måste man tänka på sig själv först. För övrigt, måste du hålla på med just löpning? Det finns väl en massa andra roliga saker som du kan hålla på med. Boule, kubb, dart, frisbee-golf, listan är lång min vän. Look on the bright side David, sommaren är här och minigolfbanorna är öppna igen!
Kan du inte hålla med om att det här med löpning är lite överreklamerat va? Själv har jag aldrig förstått tjusningen i att hamra fötterna mot asfalten km efter km, mil efter mil. Det gör ont i hela mig bara av att tänka på det. Nej jag tycker du kan fokusera på det där loppet som du ska arrangera i höst. Dramaloppet eller vad det nu hette? Det låt ju riktigt skoj och är för en bra sak dessutom. Med det sagt, så vill jag nu meddela att jag tar en paus. Jag önskar dig all lycka till med dina sommaraktiviteter! Men löpning får du hålla dig bort ifrån.

Soliga hälsningar,

Din vän, Hälsenan. 

PS. Att tortera mig med stötvågor kommer inte få mig att ge upp!

Efter att jag hade slitit brevet i tusen små bitar och eldat upp det, så beställde jag en tid för stötvågsbehandling. Jag ville ge min ”vän” en rejäl omgång. Så lätt skulle han inte komma undan. Men trots upprepade tortyrsessioner så vägrar Hälsenan att ge upp.
Med det vill jag nu själv meddela att blogginläggen med största sannolikhet kommer att komma in lite sporadiskt närmsta tiden. Mest för att Hälsenan inte förtjänar all den publicitet den får i nuläget. Istället får jag fokusera på Dramaloppet, som tar mer tid än jag någonsin kunnat föreställa mig. Samtidigt är det roligare är jag kunnat föreställa mig att jobba med loppet. Så det är på alla sätt värt all den tid det tar.
Men vem vet när jag blixtrar till med ett inlägg, kanske ger Hälsenan vika för stötvågorna, kanske springer jag i sommarsolen igen! Eller så kanske ses vi på en minigolf-bana i sommar någonstans i Sverige… Då kan ni räkna med att få läsa om det här på bloggen!

Kram på er!

 

 

 

4 responses to Som ett brev på posten

  1. 

    Ska vi spela bridge David! 😂😂
    Hälsa din hälsena att den kan dra på semester själv.

    Gilla

    • 

      Bridge passar mig alldeles utmärkt 😉
      Har stötvågsbehandlat hälsenan igen och slutat m excentriska tåhävningar. Kör en-behandling-i-taget upplägget. Det verkar funka. Men inget löpning för mig på ett tag. Bara bridge!

      Gilla

  2. 

    Hälsenebesvär kan även bero på stel vadmuskulatur. Naprapat/kunnig hårdhänt massör rekommenderas.

    Gilla

    • 

      Bengt, tack för din kommentar! Ja det är mycket möjligt. Ändå tycker jag att jag masserat, foamrollat, bollrullat och stretchat vaden väldigt mycket. Men det bästa vore kanske att låta någon professionell göra det med jämna mellanrum. Men det kostar ju en del… Nu senast har jag faktiskt kört stötvågsbehandling på vaden med. Hoppas det ger resultat!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s