Långsamt, kort och inte så ofta

6 mars, 2016 — 8 kommentarer

slow,short

En kompis frågade för några dagar sedan hur det gick med löpningen. Jag kom på mig själv när jag svarade, att jag lät lite som någon gammal kung fu mästare – ”I tell you secret technique. Slow. Short. And not very often”.
Jag försökte bara vara ärlig med min kompis och svara på hans fråga. Tyvärr blev svaret inte mer spännande så. Långsamt, kort och inte så ofta. Tvivelaktig rubrik iofs. Men här handlar det om löpning och inget annat.

Väster hälsena stretar emot med allt den har. Jag har matat på med excentriska tåhävningar och det har känts som att jag haft senan under kontroll. Dock har jag haltat rejält efter varje pass. Har varvat löpning med en del cykel och dagar då jag bara kört styrketräning. När jag väl sprungit så har det varit kortare sträckor på ca 10-14km. Det har gått riktigt sakta. Mest pga av hälsenan, men jag tror också att styrketräningen gjort mig lite mindre rörlig. Är rätt stel runt höfter och rumpa. Dags att komma igång med rörlighetsträning! Men frågan är om jag kommer att kunna springa så mycket överhuvudtaget under en tid framöver, om jag ska kunna bli bra i hälsenan.

Efter gårdagens (lör 5/3) kortare långpass på 25km, så gör det förbannat ont i senan. Förbannat ont. Och den är stelare än vanligt. Att fortsätta i den här trevande farten med korta, långsamma pass, kommer inte hjälpa mig med varken det ena eller det andra verkar det som. Jag blir varken snabbare i spåret eller bättre i hälsenan.
So what to do? När jag vaknade imorse så kände jag att fokus nu måste vara att bli kvitt hälseneproblemet. Det här håller inte längre. Tanken som kom var att hoppa Stockholm Marathon. Konstigt nog så kände jag mig lugn med den tanken. Jag kan springa det en annan gång. Kanske är det bättre att satsa på att bli skadefri och sikta på ett marathon i höst istället. Ok, nu när jag skriver detta så tycker jag att det ju låter j-vligt deppigt. Höst!? Det är ju en evighet till dess.
Men jag vill kunna springa. Springa långt och snabbt och varierat, med en skön känsla i kroppen. Visst, det får gärna kännas tungt och smärtsamt rent konditionsmässigt, men allt ska fungera. Det gör det inte nu. Hälsenan är ur funktion.

Med dessa funderingar satte jag mig på motionscykeln i hotellgymmet i Karlskrona. Trampade på för ett återhämtningspass. Cykel, cykel, cykel… Kommer nog att hålla mig till cykel mars ut. Till att börja med. Får lägga upp ett schema med hårda och utmanande cykelpass. Det går ju att få upp ett bra flås i väntan på att hälsenan ska bli bra igen. Ska boka in tid för stötvågsbehandling så snart som möjligt. Jag behöver ju faktiskt inte hoppa Stockholm Marathon just nu. Kan alltid avvakta och se hur det går. Men jag kommer att måsta vila ifrån löpningen. Just idag är jag stark. Just idag deppar jag inte ihop över detta. Får se hur det känns imorgon.

Jag hoppas att det finns bra cykelmöjligheter på de hotell vi besöker under resten av turnén. Hittills har de varit helt ok. Vissa hotell har samarbeten med rätt bra gym. Det tråkiga är förstås att inte komma ut. Ibland när vi sitter i turnébilen, på väg från en stad till en annan, och vägen sträcker sig fram i solljus omgiven av ängar och skog, då kommer suget. Jag vill bara stanna bilen, stiga ur och springa, springa, springa.

Det var två veckor sedan senaste inlägget. Jag har ärligt talat haft svårt med tid. Förra helgen var jag å andra sidan spelledig. Men då var jag också hemma med familjen och då blev det aldrig läge att sätta sig och skriva blogginlägg. Ett tag tänkte jag att jag kanske skulle ta en paus i bloggandet på några veckor, för att kunna komma tillbaka med mycket träning och annat spännande att skriva om. Det är frestande. Speciellt nu när det är mycket annat på gång och när löpningen i sig går så fruktansvärt segt. Men det finns säkert något värde i att bara vara där man är. Att acceptera det och faktiskt kunna skriva om det också.

Ja, ja, nog om mig. Hur går träningen för er?  Hur håller ni uppe motivationen när det känns tungt?

Allt gott.

 

8 responses to Långsamt, kort och inte så ofta

  1. 

    Kan ju säga att det går ganska knaggligt för mig också. Ljumske som spökar, så det blir långsamt och inte så ofta för egen del också.

    Men vi ger oss inte! Snart är vi ute på de riktigt långa passen igen, eller hur?

    Gilla

    • 

      Peps! Tack för din kommentar. Ja det kan vara riktigt segt ibland. Men jag gillar din attityd! Vi ger oss inte. Hoppas också vara tillbaka snart för att njuta av de där långa härliga vårpassen.
      Kämpa på Peps! Kul att du hittat till bloggen.

      Gilla

  2. 

    Trist med hälsenan David men jag tror du gör helt rätt, fokusera på att bli hel, Stockholmsmaran och andra lopp går ju varje år! Var det något jag lärde mig att mitt uppehåll på sex veckor förra våren var det att det går riktigt fint att upprätthålla konditionen med hjälp av cykling och parallell styrketräning! Det är ju en härlig tid att springa nu men bättre med en total paus nu så kommer du snabbare tillbaka! Pepp på dig och trevlig helg!

    Gilla

    • 

      Staffan! Tack, uppskattar din kommentar och pepp. Det känns alltid lite orättvist när jag är skadad, men vet ju egentligen att jag inte är ensam med att hamna här. De flesta av oss kämpar till o från med skador, sega förkylningar etc. Ja, cykel kan funka riktigt bra för att hålla flåset uppe. Det är ju tyvärr inte första gången jag blivit tvungen att ta till motionscykeln…
      Ser/läser att du springer på som tusan. Grymt! Keep up the good work!

      Gilla

  3. 

    Tråkigt att höra om hälseneproblemen, hoppas du härdar ut och snart är tillbaka. Inget blogguppehåll tack – vi behöver dina underhållande inlägg!!

    Liked by 1 person

  4. 

    Känner igen mig, var där för tre år sedan. Stressfraktur på vänster smalben, ingen löpning på ett halvår sedan började jag med att gå/springa 1 minut eller något liknande, oerhört fånigt. 🙂
    Cyklade också mycken under rehaben. Dock, nu är jag frisk, man blir ju det till slut, och träningen inför Stockholms Marathon känns riktigt bra.
    Hang in there, vissa dagar känns det som pest, men det blir bättre och rätt vad det är så är det sol, vår och benen är friska.

    Gilla

    • 

      Erik! Tack för kommentaren och kul att du hittat till bloggen. Stressfraktur i smalbenet låter jobbigt på riktigt. Gör ont bara jag tänker på det. Starkt att du kom tillbaka, trots frustrerande 1 min joggar. Kul att höra att du är tillbaka! Det är väl bara för mig att ha tålamod. Förr eller senare springer jag igen. Can’t wait!
      Tack igen för din kommentar!

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s