På andra sidan av ett marathon

17 november, 2015 — 9 kommentarer

IMG_3642

• Efter New York marathon – En viss tomhet kan infinna sig när man efter månader av träning äntligen har genomfört sitt marathon. Jag kan iaf få en känsla av jaha, vad gör jag nu då? Men än så länge känns det bara bra. Ingen direkt runner’s blues. Tyvärr finns det mycket annat i världen att bli nedstämd och blå av.
Nåväl, ärligt talat så har jag mest bara njutit av att det är gjort och av att det gick bra. Känns riktigt skönt att kunna avsluta löparåret med ett lyckat lopp. Ett lopp som jag dessutom kunde njuta fullt ut av medan jag sprang det. Är väldigt tacksam för alla gratulationer och glada tillrop som jag fått och fortfarande får. Kom till ett jobb för några dagar sedan och blev grattad till höger och vänster. Det visade sig att nästan alla hade koll på min mara i New York. Vad kan man annat bli än glad!
Men så vad gör jag nu då? Jo… Trappat ned på träningen. Tar hand om kroppen. Njuter av prestationen – det är man värd vad än man springer in på för tid! Reflekterar över loppet – vad funkade, vad funkade inte, hur kändes det? Sätter nya mål, så småningom i alla fall. Sen är det bara att dra igång marathon-maskineriet igen! Ser redan fram emot det. Men visst, det får vänta ett tag… Stod i en mataffär dagen efter att jag kom hem från NY och slogs av tanken ”Jag kan köpa vad jag vill, jag kan köpa godis!”. Ja, helt plötsligt ”får” jag nu äta vad jag vill. Bullar, glass, godis, muffins, hemmagjord pizza, pannkakor, american pancakes, våfflor, öl och vin i mängder. Det finns mycket gott man kan roa sig med. Det har jag gjort också. Från början tog det emot. Det satt liksom i ryggmärgen att välja bort sött och onyttigt. Men det tog inte allt för lång tid innan jag var all in med frossandet. Träningsmässigt har det varit lugnt. Fyra rundor löpning (8km, 12km, 17km och 7km), ett pass yoga och två pass styrketräning. Det är ytterst lite nu när jag tänker på det. Vilket för mig till nästa punkt…

• Disciplin – Det är skönt att sova på morgonen. Skönt att inte sätta väckaren på en okristligt tidig tid och känna att man måste ut och springa en massa kilometrar. Jag märker hur de där luckorna innan jobb, efter jobb, innan ett möte etc inte öppnas längre. Inte för träning i alla fall. Det krävs disciplin för att för att öppna dessa luckor och peta in träningspass vecka ut och vecka in. Självklart är det lättare att motivera sig själv när man har ett mål. Och just nu är det ”säsongsvila” som gäller för mig. Men det är intressant att lägga märke till alla dessa tillfällen som tidigare glatt/motvilligt/envist användes till löpning. Snart är jag säkert där igen och fyller luckorna med intervaller, långpass och allt det där. Förr eller senare kommer den där lusten att börja pressa kroppen igen. Lusten att utmana sig själv. Att testa hur snabbt och långt jag kan springa. Vilket för mig till nästa punkt…

• Kravlös löpning – Vilket genialiskt koncept. Det är bara att tacka, ta emot och njuta. Att springa runt i skog, längs stigar eller på gator utan varken krav eller press, bara för att man tycker det är härligt, det är en skön känsla. Jag kan starkt rekommendera Kravlös löpning. Ut och testa. Jag lovar att du kommer älska det. I do! 

arnold-2015-festival

• No Arnold – De två första försöken att komma igång med styrketräning slutade med att jag stack ut och sprang istället. Kändes omöjligt att ställa sig i ett gym och börja slita i vikter. I fredags skulle jag ge det ett försök igen. Det tog verkligen emot. Suckade och stönade medan jag tog mig med släpande steg mot gymmet. Drog ut på tiden och uträttade lite ärenden först. Slog mig till slut ner i soffan på det Sats där jag brukar träna. Ringde några samtal. Suckade lite till. Var inte alls på humör för detta. Hade noll inspiration för att köra igång. Bytte till slut om och stod där med skivstången över skulderbladen. Började med knäböj. Körde vidare med marklyft och chin ups. Jag märkte snabbt att jag inte var i närheten av den styrka som jag hade för några månader sedan. Det var som att börja om från noll. Eller snarare minus tio. Kroppen känns som den ska springa, inte styrketräna. Det blev ca 50 min av skakande på huvudet och suckande. Det känns som att det kommer bli en lååång väg mot att bygga upp styrka och volym. Nu sitter jag här med fruktansvärd träningsvärk. Kan knappt lyfta armana ovanför huvudet pga chin upsen. Men faktiskt så har peppen kommit tillbaka. Tror säkert att jag bara behövde ta mig över den där tillsynes oövervinneligt höga tröskeln. Nästa pass funkade bättre! Men jag kommer fortsätta att gå lugnt framåt. Öka sakta och successivt. Till en början blir det fokus på knäböj, marklyft, chin ups, bänkpress och ev. militärpress.

• Blå tånaglar – De brukade ju komma som ett kvitto på hård träning. En tid var de blå tånaglarna  en del av min löparvardag. Jag var t.o.m lite stolt över dem. Brukade jämför med min kompis Torben som också drog på sig rätt imponerande blånaglar titt som tätt. Det var kanske inte särskilt fräscht när de började trilla av. Men jag kunde fascineras över hur flummigt det var att en ny nagel kunde växa fram igen. Det slog mig för några veckor sedan att jag inte haft en enda blånagel eller ens ett minsta skavsår på säkert över ett år. Det är som om fötterna är härdade nu. Samma sak för min kompis. Den då vanliga åkomman är sedan länge över. Utan att jag ens märkt det. Undrar hur det kommer sig egentligen? Bättre skor? Härdade fötter? Vad än det kan bero på så är det skönt. Det kunde ju göra ganska ont ibland. Dessutom var det inget vidare kul att sitta där i badrummet och lirka loss tånaglar. Nä nu byter vi ämne!

• Nästa marathon – Har svårt att i nuläget säga vilket marathon som blir nästa. Samtidigt som det vore kul med ett stort och spännande lopp, så känner jag att det är läge för satsa på ett personbästa. Då ska det ju helst vara en snabb bana. Rotterdam i april krockar tyvärr med jobb. Berlin vore grymt kul. Men det är ju en evighet tills dess. Jag måste helt enkelt sätta mig ner och börja kolla upp lite olika alternativ. Om ni har några förslag på dels snabba men även mäktiga marathon, så är jag mer än tacksam för era tips!

Jaha, vad gör jag nu då…? 

9 responses to På andra sidan av ett marathon

  1. 
    Erika (Göteborgshotellreceptionist med svada om maror och halvmaror) 18 november, 2015 kl. 10:47

    Sent kommenterat här men jag läste just din NY-rapport och är oerhört imponerad! Grattis till det fina resultatet! Vila i ickedisciplinen ett tag, jag tror på växelverkan 🙂

    Gilla

    • 

      Erika! Tack för din kommentar! Och bättre sent än aldrig ; ) Verkligen roligt att du hittat hit till bloggen. Härligt att höra att du läst mitt race report. NY marathon var magiskt! Jag tror också på växelverkan, så jag ska nog vila i icke-disciplinen ett tag. Rätt skönt!
      Allt gott!

      Gilla

  2. 

    Vad tror du om att springa nån/några halvmaror?

    Gilla

    • 

      Mikael! Kul att höra ifrån dig igen här på bloggen! Jo jag kan nog tänka mig en halvmara eller två. Det enda är att jämfört med ett marathon så känns som man typ måste spurta i två mil. Jobbig tanke. Så är det naturligtvis inte, men km tiderna måste ju vara rätt snabba.
      Stockholm halvmarathon vore kul. Har du några bra tips annars?

      Gilla

  3. 

    Vad är kravlös löpning? 🙂 Jag fixar inte det själv. Springer jag med en kompis har jag inga problem med springa i 5- fart eller lägre.
    Men springer jag själv så hamnar jag ofrånkomligt i ett visst tempo. Antingen ett helt pass eller stora delar av det. Att själv springa 8-12 km i 5 fart funkar sällan eller nästan aldrig. Det spelar ingen roll om jag har klocka eller inte. Kroppen känner ändå av en viss fart och det är så himla lätt att hamna där.
    Så hur gör man?

    Gilla

    • 

      Mikael! Kravlös löpning handlar för mig i första hand om att springa utan några som helst måsten eller krav på prestation eller för att följa ett visst program.
      Men jag hör dig angående din naturliga rytm. Och jag förstår din känsla. Men tänk så här: att springa i ett lugnare tempo än du kanske är van vid handlar om Disciplin. Som löpare är det viktigt att du har disciplin när du springer ett lopp. Du kan ju inte alltid springa maror etc helt på känsla. Ofta handlar det om att inte gå ut för hårt eller att inte ryckas med i tuffa passager bara för att publiken hejar på mm. Sånt får man ofta betala dyrt för senare i loppet. Så om du tex tycker det är svårt att springa ett pass i ”lugnt tempo”, så borde du ta det som en utmaning för att jobba på disciplinen. Hoppas mitt svar gav nåt!

      Gilla

  4. 

    Tack för input! Det är nåt jag kommer ta med mig.
    Just nu är jag inne på dag 4 av förkylning. Feber känsla utan feber. Känner ingen stress utan väntar några dagar till innan nästa pass. Hoppas kunna springa på lördag eller söndag. Kravlösa 10 km kanske? 🙂

    Jag kommer springa två lokala halvmaror. En i Göteborg och i Kungsbacka. Platta men kanske tråkiga banor. Jag är inte så kräsen av mig så det kvittar 🙂
    Sen är jäkligt sugen på Köpenhamn halvmara I sept. Sen blir det även några 10 km lopp också. Jag har mest tävlat på den distansen men nu ska jag släppa fokus på sub36 och hoppas fokus på halvmara även ska hjälpa mig på milen.
    Konstigt men har bara gjort 3 halvmaror och 3 maror i karriären sen 2009.
    Senaste hm var i april och innan dess var det 2011. Så hoppas och tror det finns lite mer tid att kapa där.

    Gilla

    • 

      Låter som du redan är igång med planeringen inför 2016. Mycket bra! Jag funderar fortfarande på vad som ska ske härnäst. Krya på dig o lycka till. Berätta gärna hur träningen går sen!

      Gilla

  5. 

    Tack! Lycka till du med

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s