På cykel mot New York

7 oktober, 2015 — 2 kommentarer

 

tumblr_static_blue-abstract-wallpaper-2

Slutspurt inför New York Marathon nu. Motionscykeln går på högvarv. Det röda rehab-bandet slits och tänjs. Snart där. Snart. Bestämde mig för att inte äta godis, bullar eller annat sött under hela oktober. Som ett extra fokus de sista veckorna. 1 oktober kommer jag till jobbet och möts av två fantastiska tårtor som en kollega helt sonika bestämt sig för att bjuda på. Hatten av! Men det blev en banan istället. Party pooper. Gjorde en felberäkning i förra inlägget: 6 veckors vila räknat från beskedet, innebär att jag inte kan börja springa igen förrän 4 dagar efter NY marathon. Vill inte riskera att gå på för tidigt, men tänker ändå att jag skulle kunna testspringa ett kort och lugnt återhämtningspass om några dagar. Tålamod är en svår konst.

Som jag skrev i förra inlägget så har det varit rätt stressigt den senaste tiden. Det har sina anledningar. Bl.a. är det så att jag har spenderat en hel del tid de senaste ca två månaderna i det här… rummet. Och I lördags var det då premiär. 1984.

IMG_2552

Har valt att inte skriva om jobb här på bloggen. Som skådespelare är det lätt – iaf för mig – att börja värdera sig själv utifrån det jobb/föreställning/film som man (förhoppningsvis) är upptagen med. Självkänslan kopplas lätt till jobbframgång. Gör man inget(jobb), är man ingen osv. Och det är tyvärr inte så kul att när någon frågar – ”Vad jobbar du med?” – ”Jag är skådespelare.” – ”Jaha, vad är du med i för något nu?” – ”Just nu eh… är jag inte med i något faktiskt.”.  Att ständigt känna ett behov av berätta för andra om vilka ”spännande projekt” jag har på gång, är något jag försöker undvika. Vill i alla fall inte fastna i den fällan här på bloggen. Men ibland – som nu när jag kommer turnera -blir det krångligt att prata runt ”saken” utan att nämna vad det egentligen är man pysslar med hela dagarna. Så, iaf tillbaka till ”saken”. Sista veckan inför premiär blev rätt hektisk. Brukar bli så. Och så är det så klart en hel del nerver på helspänn. Men nu är det gjort. Skönt! Sverigeturné härnäst. Så nu öppnas dagarna upp igen för träning och annat. Hade ju varit extra kul om man kunde SPRINGA också. Det var liksom min plan att passa på att springa i varje stad. Thanks for nothing posterior tibialis!

IMG_2650

Började veckan med att stiga upp 6.30 för att få in ett långpass på cykel i husets gym. Kändes mentalt tungt att ta sig an det här passet. 2.5 timmar på cykel, ensam i ett litet gym är inte direkt en fantastiskt lockande tanke. Men efter en kaffe så var jag i alla fall vaken. Det är en start. Försökte att få första timme att bara ”gå”, utan att lyssna på musik eller kolla nåt särskilt på mobilen. Bara cykla och låta tankarna vandra. Det funkade ganska bra. Den andra timmen började jag lyssna på musik och öka tempot en aning. Kan inte påstå att de 2.5 timmarna flög förbi. Men tiden gick förhållandevis snabbt. Var rätt gungig och hungrig när jag klev av cykeln. Stor och snabb frukost, sen iväg.

Finns det något mer meningslöst än parkeringsböter. Gillar verkligen inte. Snacka om att kasta pengarna i sjön. Började tisdagen med återbesök hos Kinna. Tog bilen men parkerade lite halvrisky. Fick nålbehandling och massage. Börjar gilla nålar. Det verkar ha positiva effekter på det mesta. Kinna tyckte det foten verkade bättre. Det gjorde mindre ont nu när hon vred på den och bad mig försöka hålla emot. ”Men ingen löpning. Inte än.” rådde hon. Mmhm, ok…
Sprang ut till bilen. Tur. Ingen böter. Körde hem för hämta Vera Lo. Ställde bilen på gården. Helrisky. Men skulle ju bara hämta Vera Lo och kanske få i mig lite mer frukost. Klarade mig igen. Ingen böter. Dagis nästa. Sen, bilen till jobb. Fick in ett återhämtningspass på lunchen. 1 tim cykel. Jobbade lite senare den här dagen, så det skulle bli tajt med handling och matlagning. Men det kändes ändå under kontroll. Hade haft en bra dag. Gick till bilen äntligen ”klar” med dagen… Böter! Den gulalappen lyste hånfullt där den satt fastklämd under vindrutetorkaren och väste åt mig: Got ya!
Pengar? Finns i sjön!

Resten av veckan har rullat på i samma takt. Men trots det har jag lyckats få in 6 träningspass. Två riktigt tuffa pass intervall och tempo – svettades som en gris (ursäkta uttrycket).  Hoppade träning på lördagen med tanke på premiären. I söndags var det så sjukt fint väder. En helt underbar dag. Därför gjorde det ont i själen, och nästan även fysiskt ont, att gå in på Sats för att sitta på cykeln ett ytterligare pass på 2.5 timmar. Där och då kändes det som ett värre straff än vilken p-böter som helst. Det är ju sådana här dagar som man älskar löpning ännu mer!!

Mån 28/9 Långpass. Cykel. 2.5 tim

Tis 29/9 Återhämtningspass. Cykel. 1 tim

Ons 30/9 Intervaller. Cykel. 8x10min, 110rpm (4st motstånd 9 + 4st m.10. 1 min vila.

Tors 1/10 Återhämtningspass. Cykel. 1 tim

Fre 2/10 Tempo. Cykel. 1 tim + 10min. (15min 105rpm m9, 45min 105-110 m.10) 3min vila sen 10min rpm 110-115 m.10

Lör 3/10  Vila

Sön 4/10  Långpass. Cykel. 2.5 tim. Varierande högt tempo och tung motstånd.

2 responses to På cykel mot New York

  1. 

    Känns som tiden är knapp, men hoppas att det går! Kämpa och ha tålamod!

    Gilla

  2. 

    Tack Kim! Jag vet, det är tyvärr väldigt lite tid kvar till New York. Kommer bli tufft. Men vad kan en göra annat än att Kämpa på!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s