Träningen igång inför New York Marathon

17 augusti, 2015 — 9 kommentarer

Nu är jag äntligen igång med träningen på allvar. Vecka nr 2 avklarad. Det känns faktiskt riktigt bra. Och framförallt kul. Hela det senaste året, sedan oktober 2014, har ju varit väldigt struligt och tungt träningsmässigt. Mest pga skador. Att inför Paris Marathon endast köra crosstrainer och motionscykel kändes inte direkt kul. Går man enligt specificitetsprincipen – att man blir bra på det man tränar – så blev jag bra på crosstrainer. Och det är väl inget att skämmas över egentligen. Men det funkar ju inte direkt om det är marathonlöpning man satsar på. Det blev rätt tydligt 26 km in på Paris Marathon då mina ben skrek efter en crosstrainer, eftersom asfalten straffade dem så fruktansvärt hårt.
Vägen tillbaka efter Paris har minst sagt varit seg och tyvärr känts rätt inspirationslös. Smärtor har förflyttat sig från ena stället på kroppen till en annan, och träningen har saknat struktur och riktning.

Men nu känns det bättre än på riktigt länge faktiskt. Målmedvetenhet, struktur, inspiration och harmoni(!) är tillbaka i träningen igen. Jag kör efter ett sub 2.45-program av Running Sweden (numera Urban Tribes). Inte för att jag har några som helst illusioner om eller planer på att springa New York Marathon på 2.45. Däremot vill jag ha ett program som utmanar mig varje vecka under träningen. Programmet är egentligen beräknat på 7 månaders träning, men jag hoppar alltså 4 mån rakt in. Därför anpassar jag passen lite till min nivå just nu. Somliga skulle säkert säga att detta inte är någon vidare bra idé. Men jag tycker att jag har så pass koll nu på när och hur jag i så fall behöver justera upplägget.
Tisdagar och torsdagar är kvalitetspass. Oftast olika former av intervaller eller distanser i marathonfart. Onsdagar är just nu återhämtningspass på ca 12km. Lördagar långpass och söndag återhämtningspass på ca 12km. Det betyder alltså att jag får två vilodagar. Mån och fre. Det passar mig väldigt bra för tillfället. Känns jätteskönt. Inom kort kommer jag nog att fylla på med något styrkepass och senare ett ytterligare löppass.

morpheus

Jag vet inte riktigt varför men jag känner en väldigt stark harmoni i träningen just nu. Den där stressen som ofta kretsade kring varje veckas löpning är borta. Det beror nog på olika faktorer. Dels följer jag nu ett program som ger två dagar vila. Jag springer långpass på lördagar istället för söndagar. Skönt att inte spara ett så viktigt pass till sista dagen på veckan. Stiger upp tidigt, mellan 06.00-07.00 för att springa långpassen. Av någon anledning känns det bara skönt att stiga upp så pass tidigt och kroppen svarar rätt bra trots klockslaget. Dessutom och jag har hittat ett nytt spår för långpassen. Älskar det! Det går längst Mälaren på en fantastiskt fin slinga ut mot Vårby/Hallunda. Skog, vatten och skön grusväg nästan hela sträckan. Jag kan nog inte med ord beskriva hur mycket jag uppskattar det spåret, och att slippa dunka fram på asfalt i 2 tim 30min. På vägen tillbaka har jag börjat ta ett dopp vid stranden på Sätrabadet. Det är otroligt vackert och stämningsfullt när solen skiner över den tomma fina stranden, som till stora delar består av en öppen gräsplan. Vattnet ligger alldeles stilla och spegelblankt. Njuter verkligen av dessa långpass!

Jag försöker se till att ta hand om kroppen, framförallt benen, ordentligt. Kör en styrkerutin efter varje pass med knäböj, utfall, höft och bålstyrka mm. Stretchar. Kyler sedan benen med isklampar. Masserar ben och fötter på kvällarna. Plockar även fram isklamparna då ibland. Har köpt en foamroller som jag använder så ofta jag kan. Ja, det är mycket småfix som ska kommas ihåg – balansplatta, massageboll, fotstyrka… Att vara marathonmotionär är f-n i mig en heltidssysselsättning. Om en ändå va’ elit… Hursom, jag tycker mig märka att kroppen mår bra av allt detta fix. Så då är det värt det.

Vardagskaoset har ännu inte infunnit sig. Eller så hanterar jag det bättre just för tillfället. Anna är tillbaka i Älmhult och gör affärer med Ingvar och hans lilla möbelföretag där. Hämta och lämna på dagis, jobba, handla, laga mat, diska – än så länge flyter det på rätt bra. Får se hur det går när Jonna börjar sexan nu i vecka. Då måste jag se till att även hon kommer iväg i tid på morgonen. Och på kvällen ska läxor förhöras mm mm. Men just nu är läget under kontroll. Har haft tur med luckor i jobbschemat och sett till att få in mina pass. Som tur är har jag inte behövt stiga upp 06.00 för att springa intervaller denna vecka, som sett ut så här:

Mån – vila. I told you I like this marathon program.

Tis – Intervaller. Joggade till Zinkens IP. De har fått helt nytt underlag till banan där. Topp. Gillar verkligen Zinkens IP. Planen var att springa 4 x 3km i 3.45 fart. Efter 3 km uppvärmning, lätt stretch och några stegringslopp så satte jag igång. Det är alltid lika lömskt hur lätt det känns i början att hålla ett relativt högt tempo. Jag sprang där och tänkte att 3.45min/km är ju det perfekta tempot. Skönt och behagligt. Men det håller ju bara så länge… Sen blir det oftast tungt, tyngre, tyngst. Men de första 3km gick iaf lätt. Vilade i 90 sek och körde nästa. Den här blev inte lika lätt. Kämpade med att hitta ett mentalt viloläge, att koppla bort trötthetskänslorna. Tittade på klockan ofta och började känna att det stressade mig och gjorde att jag blev spänd av ansträngningen att försöka hålla tempot. Lyckades iaf hålla ihop intervallen.
Var riktigt trött inför den sista och tänkte att nu skiter jag i att kolla klockan hela tiden. Det är bättre att låta kroppen hitta tempot naturligt istället. Så jag kollade bara när den pep för varje km. Även om det var jobbigt så kändes det bättre så. Avverkade de sista 3 km på 3.45 – 3.48 – 3.44.
Men sen var jag slut som artist. Tog det mycket ”mogna beslutet” att jogga hem istället.

Ons – Steg upp 06.15 och drog 12 lugna km innan barnen vaknade.

Tors – Skulle springa 45 min i 3.50-3.55 tempo. Planen var att göra det på bana men när jag kom fram till Zinkens IP så hölls det på att bygga något  där. Ställningar och traktorer över hela banan. Så det var bara att tänka om. Istället sprang jag längs vattnet från Tanto mot Eriksdalsbadet. Där vände jag och sprang så fram och tillbaka. Hade önskat att det hade känts lättare, men vid 7 km så satte jag som mål att springa en mil istället för 45 min. Sprang in på 39.04.
Inte helt nöjd, mest för att det kändes så pass jobbigt mot slutet. Å andra sidan, vid den här tiden förra året så sprang jag Midnattsloppet på 39.07, vilket då var mitt personbästa. Så kanske ligger jag inte så långt efter i fas.

Fre – vila. Funderade på att ta mig ut men kände mig plötsligt trött och matt efter jobb. Tillät mig själv den planerade vilan, och bakade pizza med kidsen på kvällen. Hett tips: Tryffelsalami!

Lör – Hade satt klockan på 07.00. Smög upp och satte på mig kläderna som jag lagt fram kvällen innan. Även skorna ser jag till att ta fram ur garderoben, som annars gnisslar och låter förfärligt när man öppnar den. Gps-klockan och liniment ligger också framme. Sen har det även blivit del av långpass-rutinen att ta hissen ner till tvättstugans toalett för att uträtta behov. På så sätt slipper jag riskera att väcka någon när jag spolar. (Så nu vet ni det…)
Passet flöt på bra. 30 km njutning.

Sön – Det här passet har börjat bli en storfavorit. 14 kravlösa km. Som liksom toppar av veckan. Skönt att känna att det finns kraft där efter veckans träning. Springer det på eftermiddagen så benen hinner återhämta sig så lång tid som möjligt från dagen innan. Den här gången var tempot kanske lite väl högt för ett återhämtningspass. 4.15-4.35. Men jag gick på känsla. Och det kändes bra!

Totalt: 86km

Nu väntar en ny veckas träning!

 

 

9 responses to Träningen igång inför New York Marathon

  1. 

    Inspirerande läsning och målinriktning!

    Gilla

  2. 

    Du är skön broder. Kul inlägg. Bra struktur. Rubin och Lisa är grymma /LG57

    Gilla

  3. 

    Ser framemot att följa din träning mot New York!

    Gilla

  4. 

    Imponerande, särskilt allt det där ”småfixet”. Det är ju så lätt att bara sparka av sig skorna skorna, ta en dusch och tänka att man kör styrka, stretch mm någon annan gång. Kämpa på!

    Gilla

    • 

      Petter, tack! Ja det blir väldigt mycket ”småfix”. Det gäller att få in det i sina olika rutiner. Annars är det lätt att man glömmer bort hälften.
      Kul att du hittat hit! Tack igen för din kommentar.

      Gilla

Trackbacks and Pingbacks:

  1. Svårt att skynda långsamt | Petter Hjalmarsson - augusti 24, 2015

    […] skulle också gärna vara lika ambitiös i det skadeförebyggande arbete som David Lenneman. Så här skriver han på sin blogg om hur han tar hand om sina […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s