New York Marathon nästa!

10 augusti, 2015 — 10 kommentarer

maxresdefault

Då var det klart! Springer New York Marathon 1 november. Overkligt! Jag bodde i N.Y 95-00, så det känns väldigt speciellt att åka dit och uppleva staden på ett helt nytt sätt.
Det var av en slump som jag märkte att jag har en lucka på 4 dagar i spelschemat i höst. Direkt tänkte jag på NY Marathon. Kollade genast upp datumet. Yes, det är fan möjligt, tänkte jag. Men det blir tight… Måste isf åka lör 31 okt, springa sön och flyga hem mån. Fine. Det är ju ett mirakel att jag har en lucka just då, så den här möjligheten tänker jag inte missa. Hörde av mig för att försäkra mig om att jag är ledig de dagarna. ”Nej, det är inte helt säkert ännu. Det finns en möjlighet att ni spelar då.” Va!!?? Panik. Nej jag orkar inte. Ska jag missa den här chansen nu? Följande dagar kunde jag inte tänka på något annat. Väntade på besked. Olidligt. Låg på och försökte få fram ett svar. Så när telefonen ringde några dagar senare och jag såg vem det var… Nervöst. Jag märkte hur jag darrade på handen när jag lyfte telefonen mot örat för att ta emot beskedet. Ja, hej det David.

And just like that! Lättnaden, glädjen…

Skärmavbild 2015-08-11 kl. 22.32.31

Takfest på Lower East Side. Inte en av mina bättre poser, men kolla Twin Towers i bakgrunden. Fick kortet av min vän Niklas. Inglasat. Det var inte förrän ca 15 år senare, när jag tappade det i marken, som jag upptäckte…                  

Skärmavbild 2015-08-11 kl. 22.32.46

…texten på baksidan.

 
Jag flyttade till New York ’95 efter att jag kommit in på skådespelarskolan The American Academy Of Dramatic Arts. På tal om att vara nervös inför besked. Jag minns när jag satt på trappen utanför min kompis loft i Brooklyn med ett oöppnat brev från AADA. Min framtid låg i det kuvertet kändes det som då. Bära eller brista. Jag kommer ihåg den enorma glädjen jag kände när jag läste ”Dear David, we’re glad to inform you that you have been accepted to The American Academy Of Dramatic Arts….”. Det är sådana stunder som utgör milstolpar i ens liv. I alla fall i mitt.

Dagarna efter att jag kommit in gick jag runt i olika områden i Brooklyn och letade lägenhet. (Några av dessa områden kommer jag alltså snart att springa genom på maran.) Utanför en del brownstones satt rödorangea skyltar ”For rent”. Jag hade tur och lyckades hitta en studio apartment på 1104 Dean St, en förhållandevis fin och lugn gata i Crown Heights nära gränsen till Bed-Stuy. Avenyerna som boxade in mitt block var mindre lugna. Där blev det påtagligt att det var rätt rufft område trots allt. Brooklyn är väldigt annorlunda nu jämfört med när jag bodde där. ”These were the days when Harlem was still black”. Nu är det flesta områdena gentrifierade. På gott och ont. Lägenheter och fasader fixades till, hyrorna chockhöjdes och många tvingades flytta då de inte längre hade råd att bo kvar. Gatorna på Manhattan började städas upp, uteliggarna försvann (vart de tog vägen vet jag inte), sexshoppar och annan ”suspekt verksamhet” stängdes ner. Lagen om nolltolerans bredde ut sig. Sedan förändrades så klart även mycket efter  11 september. Men på ”min tid” så hade New York fortfarande den där smutsigt sköna charmen.

Att som 22-åring komma till New York och plugga på en skådespelarskola, var på många sätt som att leva i en fantastisk och storslagen film. Jag levde livet! Ok, första nätterna i lägenheten sov jag på mammas gamla trasmattor som jag hade tagit med mig i flyttlasset från Sverige. Det tog några dagar innan jag lyckades samla på mig lite möbler. Allt var typ second hand, förutom madrassen.

11880731_10152891267656707_1854751097_n

Ja, det är en katt jag klappar. Of course. Den var inte min dock…

 

11846487_10152891267561707_1980801265_n

Mitt lyxiga kök i Brooklyn.

Men annars lekte livet. Skådisskola på dagarna, extraknäck på kafé om helgerna, servitör på restaurang några kvällar i veckan. För att inte tala om alla fester. Jag har många fantastiskt fina minnen. Men jag minns också att livet var rätt hårt i N.Y. Särskilt efter att jag gick ut skolan ’97. Det var svårt att hitta någon balans i livet med all tid och energi som skulle fördelas mellan brödjobb, skådisambitioner, vänner och fest och träning (körde thai boxning då). Jag minns också att jag var fattig mest hela tiden. En gång var det så illa att jag blev tvungen att hyra ut lägenheten i en månad och bo runt på olika kompisars soffor. Det fanns ju inga mobiltelefoner på den tiden, så det var inte alltid så lätt att få tag i folk. Två nätter sov jag faktiskt på gatan. Ena natten på uppe på en byggställning, den andra natten klättrade jag över ett högt järnstaket och la mig bakom ett buskage, inte långt ifrån Broadway. Oh well, what doesn’t kill you…

Under alla mina år i NY så har jag dock inget minne av att jag någonsin joggade där. Vilket är lite udda nu när jag tänker på det. Däremot cyklade jag en hel del. Hade en gammal sliten blå cykel med bockstyre och några växlar. Jag hade inget lås, istället använde jag ett par handklovar. Vanligtvis tog jag mig fram med tunnelbana och gick en ofantligt massa. Så det var en speciell frihet i att glida fram på cykel i Manhattan och vidare över bron hem till Brooklyn. Men handklovarna kunde inte hålla min cykel säker hur länge som helst. En natt var cykel borta. Efter det fixade jag aldrig en ny.

Jag har heller inget minne av jag kollade eller ens märkte av New York Marathon när jag bodde där. Hur nu det är möjligt…? Men nu ska jag alltså dit och springa detta legendariska lopp. Det känns grymt bra. Jag älskar New York. Jag och Anna försöker att åka dit varje år. Ibland med barn, ibland utan. Staden kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag tror och hoppas att maran kommer vara en stor upplevelse som jag kommer att minnas för resten av livet.

17race3-master675

Så nu är det på’t igen med löpträningen! Visst gör det ont i vaden fortfarande och det bränner i hälsenan. Men det är under kontroll. Om jag håller inför detta marathon kommer jag vara evigt tacksam. Det känns verkligen mäktigt att ha ett så klart, tydligt och kul mål. Inspirationen är tillbaka. Disciplinen likaså. Och den kommer behövas, det kommer bli en tuff höst med mycket utöver träningen att jonglera. Första veckan flöt iaf på bra. I tisdags klev jag upp 06.00 och sprang intervaller på Zinkens IP. 6 x 1km 3.35 tempo. Onsdag sprang jag 9km på lunchen. Lyckade så klart springa vilse på vägen tillbaka. Sen höll jag inte på att duschrummet. Eftersvettigt! Torsdag blev det intervaller på Zinkens IP igen. 4 x  2km i 3.45 tempo. Tog en kalldusch i omklädningsrummet direkt efteråt, innan jag joggade hem. Grymt skönt. Fredag vila. Lördag upp 06.15 och stack ut på ett långpass. 30km. Tog ett dopp vid Sätrabadet på tillbaka vägen. In the nude. Tänkte att om Lenny Kravitz kan visa sig ”full frontal” inför ett fullsatt Gröna Lund, så borde det väl vara lugnt för mig att hoppa i näck vid en nästintill tom strand. Till min förvåning märkte jag att det var väldigt långgrunt. Och kallt… Söndag 12 lugna km. Totalt: 78.5 km. Ja!! Äntligen en seriösare löparvecka. Det bästa var nästan söndagspasset då jag kunde känna att steget kändes lätt och att kroppen trots allt kändes stark.
Lycka!

10 responses to New York Marathon nästa!

  1. 

    Skönt inlägg bror. Ibland är du kung! Kärlek & respekt LG57

    Gilla

  2. 

    Vi sprang i Prospect park med jämna mellanrum, du o jag.
    Du i ett par gamla basketskor.
    Sprang på Steve Buscemi vid ett tillfälle.
    Grymt att du ska springa!
    Ta hand om dig, o hälsenan.
    Kram!

    Gilla

    • 

      Jakob! Det har du ju så rätt i min vän. It’s all coming back to me know. Typ. Fan vad tråkigt det är att mitt minne är så dåligt. Men nu ser jag faktiskt Steve Buscemi framför mig när han kom där tanig och blek, på rollerblades (visst?).
      Tack för att du kommer ihåg iaf! Såg vi nånsin NY Marathon?

      Gilla

  3. 

    Då kanske vi ses där 🙂 Har aldrig varit i Det Stora Äpplet så jag ser fram emot det, det blir min åttonde mara men min första utomlands, en skada i våras har gjort att jag inte är i den form jag vill riktigt just nu men hoppet lever fortfarande om femte raka sub3-maran 1/11 🙂

    Gilla

  4. 

    Ja! På rollerblades.
    Och ja, vi såg maran. De korsade gatan jag bodde på och sprang väl förbi fiket du jobbade på?
    Värsta folkfesten, som jag minns det.

    Gilla

    • 

      Jakob! Det är ju helt stört att jag inte kan komma ihåg det. Önskar att jag kunde få tillbaka allt det där jag inte minns…
      Men jag kommer iaf ihåg att vi hade väldigt kul i New York du o jag!

      Gilla

  5. 

    Åh NYC-tiden är ju längesen.. känns lite vemodigt men shit vad mycket kul som hände som är minnen för livet!! 😀

    Gilla

    • 

      Leila! Ja det var en epok som jag är glad att jag fick uppleva. Många minnen. Fler än jag kan komma ihåg…
      We may be losing our edge to the hip kids. But we were there! In New York. Before there were Y2K bugs and 9/11s.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s