Varning: Hettma!

3 augusti, 2015 — Lämna en kommentar

FullSizeRender-113

Strax innan semestern hade jag stött på rubriken ”Underskatta inte värmen i sommar”, i Runner’s World. Ser liknande rubriker titt som tätt. Samma tjat varje gång. Sånt trams sköt jag åt sidan när jag den femte dagen på Mallorca pushade mig uppför den branta bergsvägen. Det var pass nummer 2 och jag njöt av att vara igång med semesterlöpningen. Vi hade spenderat hela dagen på stranden. Skor och shorts var nedpackade. Så när resten av familjen stannade för att handla på Eroskis så hoppade jag av för att springa. ”Vi ses i huset!”. Planen var att springa varannan dag. På så sätt skulle inte löpning tära så mycket på famljemyset och inte heller på vänstra vaden som jag hade haft ont i i ca en och en halv månad. Det var värmebölja på Mallorca. Medan jag sprang uppåt, uppåt, uppåt så gassade solen. Det var skönt. Inför semestern på Mallorca hade jag välkomnat värmen. Och värme fick jag. 32-38 grader. Värmebölja. Jag kämpade mig vidare upp för den kringelkrokiga vägen. Höll ett rätt bra tempo. 4:30min/km. Det här går ju hur bra som helst tänkte jag och njöt av den vackra utsikten. Jag la märke till att det var inte så många löpare ute längs de branta vägarna. Såg endast en. Däremot så var det många cyklister, som alla såg väldigt proffsiga ut. Men vem ser inte proffsig ut i rätt kläder och med dyr utrustning? tänkte jag och svettades på uppför berget.

FullSizeRender-109

Jag hade verkligen sett fram emot att springa längs de slingrande bergsvägarna i Fornalutx. Och nu var jag äntligen där. Vi hade hyrt hus i Fornalutx i två veckor. Otroligt vackert inramat av berg. Påminde lite om en fond i en vilda västernfilm. Varje gång vi kom upp dit med bilen så kunde jag inte låta bli att vissla slingan från Den onde, den gode och den fule. Det var lite svårare att vissla nu när jag sprang. Hade fullt upp att andas. Luften kändes tjock och fluffig. Tuggade i mig så mycket det gick och hoppades att den iaf skulle innehålla några spår av syre. Men det kändes inte riktigt som det. 4:30 tempot började kännas ganska tungt att hålla uppe. Den fluffiga luften stod helt stilla medan solen välsignade mig med ett överflöd av dess skinande guld. Hmm. Jag hade funderat på att springa tidigt på morgonen. Men jag hade varit så sjukt trött på morgnarna de senaste dagarna. Sov till 10 och då var det ändå försent att sticka ut. Första passet hade jag också gett mig ut på efter stranden. Runt 18.00. Sprang då omkring lite desorienterad och utforskade området. Det blev en mil i bestående av upp och ner för asfalt, grus och trailväg om vart annat. Lite futtigt. Men ändå skönt. Första passet var avklarat. Jag började nu se fram emot att blir klar med det här andra passet. Det är jobbigt att springa i en never ending uppförsbacke. Tillät mig till slut att stanna. Måste ju få ta några fina bilder på utsikten. Så fort jag stannade kände jag hur kroppen pulserade av hetta. Har nog aldrig svettats så mycket. Vilken underbar känsla! Tog några bilder och sprang vidare.

FullSizeRender-110

 

Uppåt, uppåt. Till slut kom jag upp dit vägen svänger ner mot Fornalutx. Sprang vägen ner för att sedan ta ett trailspår, uppåt igen. Det är jobbigt att springa trailspår i uppförsbacke… Kämpade mig över den ojämna marken fylld av stenar och halvdana trappsteg. Kände mig som någon som skulle upp till toppen av ett berg för att där väntade en insikt, en högre kunskap. Jag visste det inte då när jag sprang och jag skulle heller inte veta det dagen efter när jag satt i den underbara solen hela dagen. Men en insikt väntade faktiskt på mig. Jag skulle få en gåva. Det var inte förrän senare på kvällen, dagen efter att jag bestigit berget, som jag fick denna gåva. Jag kunde plötsligt känna det i hela min kropp. Insikten. Jag hade fått… VÄRMESLAG.

Och så var det med den saken. Följande fem dagar hade jag yrsel och feber som gick upp och ner. Typiskt. Så att springa varannan dag det blev det inget av. Men när jag kände mig stark igen så lyckades jag iaf få in två pass på 18km resp. 22km. Det blev tidiga morgonpass med dopp vid stranden i Port Soller. Underbar känsla att glida ner i det kalla vattnet och bara flyta omkring där medan det lilla samhället sakta höll på att vakna. Allt omkring en var lugnt och stilla. De två passen var värda guld!

Note to self: ”Underskatta inte värmen nästa sommar”

FullSizeRender-114

Resten av semestern tillbringades i Smygehamn och Göteborg. Hann med att springa ett gäng mil. Men mindre än jag hade velat. Smärtan i vaden spökade till och från hela tiden. Befarade – och gör det fortfarande – att det var/är benhinneinflammation. Bokade in en undersökning hos en naprapat. Denne trodde inte att det handlade om benhinneinflammation, utan att jag var för tight i sätesmuskeln och på så sätt kopplas hamstringen bort och lägger mycket av jobbet på vaderna. För tight rumpa? Kan man ha det..?
I alla fall, ont har det gjort. I vaden alltså. Att vara helt skadefri verkar vara en mindre omöjlighet. Så nu är det strikta rutiner med massage, kylning, Linnex-linnement, tejpning och stretching som gäller. Suck…
Men efter gårdagens långpass på 29 km så känns det faktiskt positivt. Har inte alls de känningar i vaden som jag hade väntat mig. Så än finns det hopp!

Nu är semestern över. Bloggandet ska återupptas. Och framförallt är det dags att börja träna mer strukturerat!
There are great things ahead…

 

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s