Intervaller – bättre sent än aldrig!

11 juni, 2015 — Lämna en kommentar

FullSizeRender-87

Den här veckan var det mycket som skulle hinnas med. Danmark, teater, middag hos vänner, presentinköp, två födelsedagskalas för Vera Lo att gå på och störst av allt Joshuas student. Sist men inte minst, förstås, löpning. Trots allt fix så blev det ändå en hel del av det sista. 78km. Det krävdes dock några tidiga morgnar med zombielöpstil första kilometrarna innan kroppen vaknat till liv. Men det var det värt. Dessutom blev det äntligen ett intervallpass. Jag hade faktiskt längtat. Visst är de jobbiga och visst är det rätt mysigt att ge sig ut och bara springa istället. Men löpningen krävde intervaller så det var bara att do it, do it.
Måndag. Stressad med studentfix innan jag skulle vara tvungen att packa väskan och åka. Såg mörkt ut med tid för löpning. Inte bra med tanke på att det veckan innan inte blev många mil. Det är klart det känns trist när tillfällena uteblir. Lika mycket som jag önskar att jag hade ett oändligt resekonto, så önskar jag att jag hade ett oändligt tid-för-löpning-konto. Eller ok, ett resekonto väger nog tyngst. Ett löparresekonto kanske… I alla fall, jag vann kampen mot klockan och kom iväg ut på en runda. 10km. Bättre än ingenting.

Tisdag. Min plan var att stiga upp 7.00 och springa 2 mil. Fullföljde planen. Till 50%. Det vill säga jag steg upp 7.00. Efter att ha dragit isär gardinerna så blev det ändrade planer. Möttes av spöregn och blåst. Jag vet att jag sagt/sjungit ”Och när det regnar jag måste ut ändå”. Men alltså det var beyond regn. Så jag gick och la mig igen. Med gott samvete trots allt. Otroligt skönt. Som tur var blev jag klar med dagen lite tidigare än väntat och kunde sticka ut på kvällen. Den som väntar på något gott… 20 km. I regn och blåst.

FullSizeRender-81

Onsdag. 05.00 ringde alarmet. Och det var inte av misstag. Hade fått för mig att det kunde vara en bra idé att stiga upp så tidigt och hinna med lite löpning. Även om det inte kändes som en direkt genialisk idé när alarmet ringde så kändes det ganska geni efter att vattenkokaren på rummet hjälp mig trolla fram en kopp snabbkaffe. 10 min senare staplade jag omkring nere på gatan. Det enda negativa med att ha sprungit 20 km så pass sent kvällen innan var att kroppen var både trött och extremt stel. Det gjorde ont. Överallt. Liknade lite den känslan man kan ha efter att man sprungit ett marathon, stannat och sen försökt börja springa igen. Kroppen var inte i löpmode längre. 12 km med en mer död än levande kropp. Men inombords njöt jag av att vara uppe så tidigt och möta dagen springandes.

Skärmavbild 2015-06-11 kl. 06.33.21

Torsdag. ”Studentutspring”. Skulle kunna vara namnet på ett lopp, med tanke på namn som Tjurruset.
Det var Joshuas student idag. Han var bara 11 när jag träffade honom första gången. Jonna var 4, som Vera Lo är nu. På den tiden sprang jag inte. Hade inte återfunnit löpningen än. Det skulle dröja några år till… Synd!
Nu helt plötsligt skulle Joshua ta studenten. Och vilken student det blev. Det firades i kanonväder med släkt och vänner.
Inte en endaste tanke ägnades åt löpning. Sunt.

Skärmavbild 2015-06-11 kl. 08.16.47

Fredag. Dagis. Stängt! De där planeringsdagarna dyker upp när man minst anar det och när man är minst sugen på att de ska dyka upp. Så det blev häng i parken med Vera Lo. Quality time. Efter mycket lek, gungor, rutschkanor och glass så kunde jag hitta en lucka för löpning. Hade redan bestämt att det skulle bli intervaller. Nånting x 1000m. Det var riktigt härligt att springa in på Zinkens IP med solen skinandes på banan. Kände mig dock osäker på hur det skulle gå. Hade ju inte sprungit intervaller på länge. Nu i skrivande stund slår det mig att jag ju faktiskt inte har sprungit intervaller sedan jag skadade hälsenan i oktober förra året. Det är 8 månader sedan!! Oh well, bättre sent än aldrig…

Skärmavbild 2015-06-11 kl. 06.50.45

Det gick ändå helt ok. Skulle springa intervallerna med 1 min vila. Satte iväg på den första. Det kändes bra att få springa snabbt om än det tog ett tag att hitta avslappningen. 3.29 gick den första på. Det blev fyra till. Två på 3.27 och en på 3.23. Hade smsat min kompis Torben som bor i närheten. Han dök upp och höll mig sällskap i vilan, som blev bra mycket längre än 1 min. Men det var det värt. Kul att snackas. Efter fem intervaller valde jag att sluta. Det är rätt futtigt. Men man ska ju inte gå ut för hårt <insert Flirt Smiley här typ>.

FullSizeRender-92
Lördag. Nationaldagen. This is Sweden. Enough said!

Skärmavbild 2015-06-11 kl. 06.55.50

Söndag. Upp 7.00. Långpass? Njae, inte riktigt 23km. Nöjd? Ja, faktiskt.
Resten av söndagen spenderades med att skjutsa och hämta Vera Lo på olika födelsedagskalas. Det blandades med besök i möbelhelvetet i Kungens Kurva. Oh the horror!

Veckan avslutades i soffläge. Trötta ben. Gott vin!

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s