Min running partner

26 april, 2015 — 8 kommentarer

IMG_7526

I helgen var min running partner på Andy’s lekland med barnen, medan jag var ute och sprang. Det är ett rätt lyxigt upplägg. Att slippa härda ut i leklandet i flera timmar är värt mycket. Att samtidigt kunna få tid att  sticka ut och springa… Priceless.

Jag springer ensam. Alltid. Trivs med det. Men visst kan det kännas ensamt ibland. Och det är lätt att det blir mycket fokus på en själv. Speciellt när man som jag fått för sig att blogga om löpningen också. Jag märker hur lätt jag målar upp en bild där allt verkar kretsa kring mig själv.  Men är man i ett förhållande – pojkvän, flickvän, sambo, man, fru eller någon annan tänkbar konstellation – så är man beroende av att dennes förståelse och support på alla möjliga sätt när det kommer till ens löpning. Anna har varit med på mina tre marathon. Hon har funnits där för att ta hand om spillrorna när jag sprungit in i Väggen. Och delat glädjen när det gått ”sub3 bra” och peppat när resultat bara varit sådär. Men framförallt har hon funnits där under de långa träningsperioder som lett fram till dessa marathon. Det har inte alltid varit en dans på rosor. Min tidskrävande, fokusupptagande, närvarofrånvarande löpning har även varit en källa till irritation och tjafs. Att jag alltid har rätt vid dessa tillfällen hoppas jag att ni förstår!
Det har hänt att Anna sagt, när hon märkt att jag snör på löparskorna, ”Ska du springa idag igen? Du sprang ju igår…!?” Även om jag aldrig har svarat ”Ja, banne mig, du har rätt. Spelar ingen roll vad Anders Szalkai, Janne Holmén eller något avancerat maratonprogram säger. Jag sprang ju igår, så inte behöver jag väl springa idag igen!”, så har det hänt att jag följt Annas råd/order/kärleksfulla önskan. Det händer. Men på det stora hela så funkar det väldigt bra med min running partner. Det är jag tacksam för!

Hur har träningen gått då? Näe, inget vidare. I måndags höll mobilen att ryka i väggen. Stod på gymmet och försökte hitta på något men kände av ljumsken i allt jag gjorde. Blev ingenting av det hela. Blev bara förbannad. Bortkastad tid kändes det som. Känner mig inte alls som innan Paris Marathon, när kroppen vibrerade av kraft, spänst och energi. Nu har jag bara känt mig småstel, kantig och seg. Smärtan i ljumsken har gjort så att jag inte kunnat ta ut löpsteget. Istället har jag varit tvungen att tassa fram lite lätt. Och väldigt sakta. Frustrerande. Men jag har sprungit runt i min New Balance jacka från Kistaloppet som har texten ”Sub 40 Enough said” på ryggen, medan motionärer dundrat förbi. I 5.30 fart…
But I’ll be back (igen!). Så fort den här ljumsken lägger av att kännas. Det värsta är att jag misstänker att sträckning inte ens uppstod direkt under maratonet. Tror faktiskt att jag kan ha dragit på mig den vid ett senare tillfälle.
Men men, when in Paris! With your running partner…

8 responses to Min running partner

  1. 

    Snart vänder det broder. Du kommer uppskatta kroppen när den funkar igen. Bit ihop

    Gilla

  2. 
    Erika H Hortlund 27 april, 2015 kl. 11:17

    Trist med skadan…hoppas verkligen du kryar på. Inget roligt när man inte kan träna som man vill. Intressant läsning din blogg, kul! Ha det gott!

    Gilla

  3. 

    Känner igen din beskrivning så väl när det gäller supporten från din fru/familj. Utan den stöttningen hade det inte funkat.

    Aldrig är en så sugen att träna när en skada eller sjukdom kommer i vägen.
    Hoppas du snart är på banan igen.
    Peppar peppar har jag aldrig under min korta löparkarriär haft några skador som hållt mig bort helt från löpningen under någon längre period. Hade plantar fasciit i vintras men kunde springa om än i mindre mängd.
    Just är jag förkyld men den kanske var väntad efter ett fint lopp på halvmaran och utlandssemester 🙂

    Liked by 1 person

  4. 

    Mikael! Det är sant, man behöver all support man kan få. Och det gäller att kunna ge lika mycket support tillbaka. Kul att du är här och läser! ”Halvmara och utlandssemester”..!? Spännande. Berätta, vart var du, vilket lopp?
    Nu ska jag ut i solen och springa en runda!

    Gilla

  5. 

    Lite syftningsfel från mig … det är inte så spännande som det låter. Sprang halvmara i Kungsbacka förra helgen.
    Ett par dagar senare åkte vi till Mallorca för en veckas sol och bad. Så det var två skilda händelser 🙂
    Du kan läsa mer om loppet i min träningsdagbok.

    Gilla

  6. 

    Låter ju ändå hur bra som helst, Mikael. Grattis till ännu ett lyckat lopp då! Grattis är egentligen fel. Starkt jobbat är mer passande!
    Ska kolla in din träningsdagbok.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s