The power of vila

24 mars, 2015 — 2 kommentarer

Rest_enough

Det är svårt att veta vad som är det rätta beslutet att ta ibland. Träna på trots trötthet eller vila? I veckan som gått kände jag mig otroligt matt och trött. Började veckan med ett försenat långpass på måndagen (16/3). 3 timmar på crosstrainern. Lite tufft att musta upp pepp inför ett sånt långt pass, på en sån tråkig maskin. Men märkligt nog har jag blivit mer och mer vän med maskinen i fråga.

Tisdagen var det tänkt jag skulle köra ett återhämtningspass. Men p.g.a. tidsbrist så fick jag hoppa det. Försökte intala mig själv att det är väl helt ok med vila dagen efter ett långpass. När väl onsdagen kom och det var dags för ett kvalitetspass – intervaller – kände jag mig helt tom på pepp och energi. Kroppen kändes trött. Ville inte alls ställa mig i gymmet och nöta hårda intervaller. Fick kämpa mentalt för att ta mig dit. Det blev ett halv-ok pass fysiskt sett. Mentalt sett så var det nedbrytande. Ärligt talat så justerade jag upplägget under passets gång. Tanken var 4x15min crosstrainer. Istället blev det 15-10-5min (205-210spm, 12 i motstånd) med 3min vila. Hade såklart hoppats på att intervallerna skulle kännas lättare än förra gången. Utveckling, you know! Men icke. Jag hade inget mer att ge kändes det som. Jag var ”slut som artist”, som mamma brukar säga.

Torsdag var jag glad att det endast köra ett återhämtningspass. 1 timme crosstrainer. Däremot fick jag för mig att även köra squats, utfall, bencurls pull ups, rygglyft o lite annat. Inte blev jag direkt piggare av detta. Grät mig själv till sömns. Ok, det var väl en överdrift.
På fredagen kom mattheten på riktigt. Trots det packade jag träningsväskan, gick ut och ställde mig i hissen. Och där stod jag. Länge. Tryckte inte på knappen neråt. Blev stående där halvt apatisk. Försökte besluta om jag skulle lyssna på vad jag trodde att kroppen försökte säga. Vilket var något i stil med ”Lägg ner nu för f-n. Jag pallar inget mer träning just nu! Ge mig lite tid att återhämta mig, ok!!?”
Plötsligt steg en gammal tant in i hissen. Hon bar på tvättmedel. Tvättstugan? Jag hade åkt ner åtta våningar till källaren utan att märka det. Hon märkte säkert att jag såg lite förvirrad ut. Hamnat fel, sa hon och log. Jo, jag har nog det, sa jag och kunde inte annat än le tillbaka. Sen åkte jag tillbaks upp, ställde ner träningsväskan  och gick och lade mig.
Fantastiskt skönt!! Priceless. Och helt rätt beslut enligt mig. Vilade från träning fre lör sön. Nu känner jag mig mycket starkare.
I går blev det långpass, 2.5 tim på crosstrainer i rätt högt tempo rakt igenom (195-200spm, motstånd 9-10). Idag kunde jag njuta av ett lugnt, skönt och kort återhämtningspass, 45min crosstrainer. Hoppas kunna njuta av lite riktig löpning någon gång snart…

Mindre än tre veckor kvar till Paris Marathon nu!

2 responses to The power of vila

  1. 

    Tack för denna fina lilla blogg David, om passionen till löpning och allt runtomkring.

    Inte lång tid kvar nu.
    Detta klarar du bra. Kan nog inte föreställa mig ett liv utan löpning. Starkt, sättet du hanterar det på. Jag undrar vilken träningsform jag hade tagit till om inte löpning var möjlig?

    Jag måste erkänna att jag verkligen känner igen mig i dina tankar runt familjesituation vs. träning. Att hitta den där tiden man behöver för att göra just det man älskar, men samtidigt vara den perfekta fadern.

    Är det fortfarande fokus på sub 3, den gode upplevelsen eller kanske både och i Paris?
    Jag satsar mot Sthlm i slutet av maj och chamonix ultra en månad senare.

    Lycka till David. Ser fram emot att läsa nästa inlägg.

    Mvh
    Claes Holmberg

    Gilla

    • 

      Claes, din fint skrivna kommentar värmer verkligen! Även om jag trivs med att träna på i min ensamhet och att skriva bloggen på kammaren, så visst är det härligt att bli sedd ibland, känna att man inte är ensam i det man kämpar med. Vare sig det är i spåret från en annan löpare som nickar hej eller gör tummen upp. Eller som att få läsa din fina kommentar här. Så tack för det!
      Det har varit riktigt tufft och känts oerhört orättvist att inte kunna springa på snart 6 mån pga hälsenan. Speciellt då det har varit under en period då jag verkligen har behövt löpningen. Att tvingas hålla sig på mattan så här länge skulle jag och säkert många andra löpare kunna bli knäpp av. Jag ser framför mig en jägare som kämpar för att hålla siktet på sitt byte men som måste vänta och vänta i flera månader innan hen kan slå till, annars kan allt vara förlorat. Och när väl tiden är inne så är det fortfarande osäkert om hen träffar målet. Men samtidigt så har det gått förvånansvärt bra. Känner mig mer vältränad än någonsin. Frågan är förstås bara om jag kan springa 42km. Och ja, helst sub3. Risken är stor att hälsenan och/eller benen inte pallar trycket. Men jag ska försöka.
      Mäktigt att du ska springa Sthlm marathon och Chamonix Ultra. Med ganska kort mellanrum dessutom. På ett sätt önskar jag att Sthlm var mitt nästa lopp istället för Paris. Det hade gett mig mer tid att läka skadan. Men det är vad det är. Vore intressant att veta hur du lägger upp en träningsvecka. Om det känns ok för dig så vore så skulle jag tycka det var kul om du ville dela med dig av det här. Hur som helst, blev ett långt svar detta. Men jag uppskattade verkligen din kommentar! Fortsatt lycka till med löpningen!
      Allt gott / David

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s