Kraftig lutning mot Paris

27 oktober, 2014 — 2 kommentarer

eiffeltornet_lutning

Måndag. C’est la vie…

Tisdag var jag tillbaka i sadeln igen. I detta fall önskar jag att det betydde att jag var tillbaka i spåret. Men icke. Tillbaka på motionscykeln. Same procedure as last week: Intervaller, 12min-10-8-6-4-2, 15min-10-5, över 100 rpm, sweatin’ bullets, var glad när det var över, trés fatigue. Att sitta och nöta på motionscykel utan musik i hörlurarna skulle kännas fasansfullt segt. Då behöver jag energin och distraktionen som musik ger. Men när jag springer lyssnar jag aldrig på musik. Längre. Jag gjorde det tidigare. Och visst kan man få en otrolig skjuts av bra musik. Ett musik-löpar-minne som av någon underlig anledning hängt sig kvar är från I20-spåret i Umeå. Sprang milen med en cd-walkman som spelade You got (what I want) med Systrarna Graaf… Mon dieu!
Så, nu pratar vi inte mer om det.
Jag vill åt den meditativa känslan som löpningen i sig själv ger. När man är öppen för alla intryck samtidigt som man zonar ut. Man får vara ifred med sig själv. Det tycker jag är mycket värt. Sen har jag väl mina egna teorier om att man blir mentalt starkare av att lära sig acceptera ljudet av sin andning (flåsandet), höra sina steg (klampandet) och lära sig ”styra” sina tankar från gud-va-jobbigt-det-här-är till undrar-vad-vädret-är-i-Paris-just-nu. Istället för att förlita sig på drivet som musik kan ge en. Som med det mesta är detta självklart individuellt. Det smartaste är väl att köra på det som man känner funkar bäst för en. Men det kan var värt att utmana sig själv och pröva på något annat. Kanske borde jag pröva att sitta på motionscykeln i gymmet utan musik… Nej, tack. Där går min gräns.

Onsdag körde jag min cirkelrutin: Chins – Bicep curls – Knäböj – Armhävningar – Mage.
Fyra varv. Inget nytt under solen här: jag är betydligt svagare än för bara sex månader sedan.

Torsdag. 50 min på motionscykel med 100-105rpm rakt igenom. Roligare än så blev det inte. Hjärndött men inte slött. Rätt skönt ändå

Fredag sprang jag runt…
i gallerian och handlade inför middagen som jag skulle laga för vänner som skulle komma över senare. Scampi fräst i olja och vitlök, pulled pork med en mango, koriander o tomatsallad och en fransk chokladmousse stod på menyn. Efter marathonhandling blev det diverse knäböj för att dammsuga under soffa och sängar. Much needed. Självklart blev det en hel del wax on, wax off också. Försökte hålla ett högt och jämnt tempo. Alltid med ett öga på klockan.
När maten äntligen stod på bordet var jag helt slut. Multi-tasking är inte riktigt min grej. Kanske är det en av anledningarna till att jag älskar löpning. Keep it simple!

Lördag åt jag vansinniga mängder mat. Brunchade på Långbro Värdshus. Efter ca 4 tallrikar med ja, blandad mat, så lyckades jag få i mig 6 pannkakor, en crême brulé, kaffe och några chokladgrejer. Avrundade med lite dumplings på kvällen. Allt det här var ju så klart en del av förberedelserna inför nästa dags långdistanspass… Hrm.

Dimanche blev det ett efterlängtat långdistanspass. Innan hade jag och Anna cyklat runt i stan och söndagsmyst med vår lilla tjej. Lunch på Jamie Oliver’s Italian. Vilka pengar han måste dra in! Till och med på toalettstolen och spolcisternen stod hans namn, The Oliver. Kom hem vid fyratiden. Vädret hade då blivit grått, blåsigt och ganska kallt. Ville helst  sätta på mig smygbyxor (min österikiske kompis Ninos benämning. Läs mysbyxor.) och slänga mig i soffan. Men det vara bara att ge sig ut igen. Gillar att springa i stan. Så det blev lite av den vanliga runda: över Liljeholmsbron – Västerbron – Norrmälarstrand till Rådhuset – tillbaka till Västerbron – Fridhemsplan – St Eriksplan, vidare på Odengatan upp till Valhallavägen – mot Gärdet, förbi Radiohuset ner mot Strandvägen – runt Djurgården – tillbaka till Strandvägen, vänster vid Berzeliepark – Skeppsbron mot Slussen – Södermälarstrand mot Hornstull – över Liljeholmsbron och hem.

bild

27km. Man hinner tänka på ett och annat. Nynna på bitar ur låtar, som blir till korta loopar i ens huvud. Rytm. Andning. Tempo. Hann faktiskt aldrig tänka gud-va-jobbigt-det-här-är. Istället lät jag den ena dagdrömmen avlösa den andra. Njöt av ett lugnt och stadigt tempo. Förbannelsen fanns där, men den pratar vi ju inte om.
Undrar vad vädret är i Paris just nu? Mest undrar jag vad vädret kommer att vara där den 12 april nästa år.
Bonjour mes amis!

2 responses to Kraftig lutning mot Paris

  1. 

    Underbart skrivet!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s