Skakigt inför Berlin Marathon

30 september, 2014 — Lämna en kommentar

IMG_1395

Sista veckan innan loppet var av många anledningar skakig och tung.

Måndag.

Vila (ok inte så tungt). Skönt med tanke på min ömmande hälsena. För att inte tala om senan under högerfoten.

Tisdag.

Intervallpass. Skulle egentligen köra 4x90s, 4x60s, 4x30s, 4x15s i ca 3.35 fart, med samma vila (i ca 4.10 fart) som intervallerna är långa. Efter en lugn uppvärmningsjogg. Satte jag i gång med intervallerna.
Första gick bra. Sen började det direkt kännas tungt. Fick pressa hårt för att hålla uppe farten. Hade inte alls den där känslan av att träningen lyft mig till en ny nivå, då det här skulle kännas lätt. Det oroade mig.
Flåsade och flaxade på med benen. Efter 4x60s fick det vara nog. Sista passen ska ju inte slita på en, tänkte jag. Bättre att lägga ner… Surt.

Onsdag.

Intervaller igen.  3 x (4x90s) i 3.35 fart, 45s vila. 2min vila mellan seten.
Nu kändes det mycket bättre. Råkade tom köra en intervall för mycket. Självförtroende fick ett litet lyft. Och hälsenan kändes oväntat bra.

Torsdag.

Vila.  Dock började jag känna mig stressad och nojig över allt möjligt. Fick ont i huvudet av stressen och blev anal med handsprit av nojjan.
Torsdag var det också dags att börja kolhydratladda. Inför Stockholm Marathon förra året (2013) körde jag med Vitargo Carboloader och Vitargo Carboloader + Eletrolytes. Det skulle det bli nu också. Men den här gången skulle jag inte missa att preppa med resorb och salter.

Vill aldrig hamna i det här tillståndet igen…

Helt slut vid målgången i Stockholm Marathon 2013

På väg till sjukstugan.

Helt slut,   kramp i bröstet, kramp i käken,  svårt att andas, nära kollaps.

Så på torsdagen stressade jag runt och handlade grejer:  Vitargo, lösgodis, djungelvrål, maxim energy gels, strumpor, shorts (farligt med ett oprövat plagg. Testade dem kort på fredagen) bytte en träningsoverall mm. Pust. Huvudvärk.

Fredag.

Planen var att köra en sista gång med stötvågsbehandling. Sen ”vila” hälsenan till race day. Efter en stressig morgon med barnen, blev det 6 ynka och lugna km + fem 100m stegringslopp. Kändes ok.
Snabb dusch och stressade vidare för att möta upp med en vän från Estland, som jag hade lärt känna för ca 15 år sedan i New York. Nu hade vi inte setts på 9 år. Grymt kul att ses igen. Som att tiden stått stilla. Härligt med sådana vänner.

Efter att vi sagt hej då, gick jag till naprapaten. Hade ringt honom dagen innan och undrat om det kunde vara skadligt att behandla igen så nära inpå loppet. Hälsenan kändes ju så pass bra nu. Men enligt honom kunde det bara vara positivt med en sista behandling nu.
Efteråt ömmade hälsenan. Och även senan under högerfoten. Typiskt.
Den onda känslan höll i sig hela kvällen. Fan också. Kanske jag borde gått på min instinkt? Tänk om det var kört nu?

På kvällen hade vi middag hemma för några vänner. Valde att inte dricka något. Och åt mest av den ugnsgrillade potatis. När de andra skålade i vin och öl, skålade jag i carboloaderdryck.
Men lika lika glad var jag för det. Och jag kände mig såå fin i håret!

Lördag.

Upp tidigt på lördag för att ta planet till Berlin. Alltid en skön känsla när man är på väg på en resa. Frihet.
Lånade en kompis lägenhet i Schöneberg. Süperschüsst. Man ville bara flytta in och vara ”konstnär”.
Av en slump så låg lägenheten nära Tempelhof där man hämtade ut startnumret. Promenerade dit och krånglade oss igenom eventområdet. Mycket folk, ännu mer produkter. Väl framme gick det snabbt att få ut nummerlappen. Tog en annan väg ut, hungriga.

Önskade att vi hade haft tid och ork att kolla in området. Mycket schysta grejer. Hann iaf köpa något. En Gu powerbar. Tryckte i mig den. Jah, gut.
Och det var tur, för det blev en väldigt sen lunch. 16.30. Nicht gut. Men det var värt väntan.
Kan verkligen rekommendera Si an, vietnamesisk restaurang, på Rykestrasse i Prenzlaur Berg.

IMG_1706

IMG_1707

IMG_1705

Så här gott ser det ut när Anna sköter kameran. Mina matbilder är något helt annat…

Efter ”lunchen” promenerade vi runt lite i Prenzlaur Berg och i Mitte.
Snart började jag bli gubbig och ville tillbaka till lägenheten. Man ska ju inte göra misstaget att trötta ut benen med för mycket promenerande. Hur lockande det än kan vara i en stad som Berlin.

Vi tog S bahn tillbaka. Måste äta middag och köpa glass någonstans. Hittade bara en ekologisk affär, som var på väg att stänga. Ok!? Irrade runt där inne. Köpte ett paket eko-pasta och en burk eko-tomatsås med oliver. Dock hade de bara sojaglass. Dyr sådan. I’m all for ecologic food, men nu önskade jag att det fanns en ”vanlig” affär i närheten istället.
Sprang över gatan till en cigarrettkiosk och köpte två Magnum glassar. Tryckte i mig pasta, glass, godis och 8dl carboloaderdryck. Redigt mätt.
Packade fram morgondagens utrustning.

Panik!!! Jag hade glömt strumporna. Helvete vad skulle jag springa i nu!? Skulle ju få skavsår som fan i mina trötta hm-strumpor i bomull. Men…
Falskt alarm. Sweet baby Jesus! Hittade mina Nike Anti-blister socks i resväskan.

Tack och god natt.
Eller förresten,  upp och kissa. God natt.
Nej, upp och kissa igen. God natt.
Svettas, drömmer att jag sprungit loppet. Såå sköönt.
Vaknar. Nej!! Jag har alla 42 kilometrarna framför mig… (to be continued)

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s